Typ Två Timmar Kvar Nu...
Inte länge. Stor förväntan. Längtan. Spänning. Massa känslor som kommer trötta ut.
Kommer jag och mamma explodera på varandra efter timmars resa med prat och tjat och gnat?
Eller kommer vi återgå till ett infantilt stadie och prata kiss- och bajshumor med varandra tills vi, tomatröda i ansiktet, kiknar i mammas vinglas?
Om jag känner mig själv och min mor så kommer vi ta oss igenom båda stadierna för att infinna oss i ett lagom utmattat stadie när vi väl landar i Grekland. Vad jag ser fram emot det.
Och som en vis man en gång sa:
Antingen reser man med första klass. . . eller med barn.
/Stina
Kommentarer
Trackback
